Katastrofal ekonomi och många varsel och uppsägningar fyller arbetsförmedlingar till bredden, va där för inte så länge sen och jag vet inte hur länge det tog innan jag kom in till en handläggare, va nog en 30 min iallfall och när jag väl kommer in så frågar kvinnan mig, ”Är du under 25?”

Jag sitter där med en skum blick och kollar på kvinnan och till slut får jag fram, ”Nej jag är närmare 30”.

Hon tittar på mig och säger då att jag måste gå ut och vänta på en annan handledare som tar hand om personer över 25. Jaha sägare jag och försöker påpeka att en äldre man har sagt att jag ska stå i kö för att prata med henne eller hennes kollega och att jag väntat i 30 minuter.

Kvinnan tittar då på mig och tittar ut på den enorma kön igen och bestämmer sig till slut att hjälpa mig iallfall.

Var är då slutsatsen av denna udda berättelse? Jo att om arbetsförmedlingen hade en bättre organisation i sina lokaler och inte sa emot varandra om vem man ska prata med så kanske folk orkade tillbringa lite tid och söka jobb genom dom och deras tips.